Flygtrafikavtalen i fokus

EG-domstolens så kallade Open skies-domar i november 2002 gav upphov till en livlig aktivitet i EU år 2003. Det största problemet var att de flesta bilaterala flygtrafikavtal som gemenskapsstaterna hade ingått med tredje stater i praktiken begränsar EU-flygbolagens fria etableringsrätt: EU-flygbolagen kan i regel ansöka om trafikrätter bara för rutter från hemlandet till destinationer utanför EU-området.

I EU-staternas flygtrafikavtal med andra stater ingår också vissa detaljer som inte står i samklang med EUrätten. Därför gavs Europeiska kommissionen i juni mandat att för EU-staternas räkning förhandla om ändring av de aktuella bestämmelserna i flygtrafikavtalen. På basis av mandatet uppnåddes inga resultat år 2003. I juni gavs kommissionen också fullmakt att inleda länge förberedda förhandlingar om ett öppet flygtrafikområde med Förenta staterna. Med denna fullmakt genomfördes hösten 2003 två förhandlingsronder; förhandlingarna fortsätter 2004.

EUs trafikministrar avtalade dessutom om principer som medlemsstaterna skall iaktta i sina förhandlingar om flygtrafikavtal. Samma principer ingår i den förordning som är under beredning inom gemenskapen. Avsikten med förordningen är att kommissionen som ”övervakare” av gemenskapsrätten systematiskt skall få information om medlemsstaternas flygtrafikavtal och att de i medlemsstaterna etablerade flygbolagens ställning skall förtydligas både i flygtrafikavtalen och vid fördelningen av trafikrättigheterna på basis av dem.

EU-staterna kan även i fortsättningen själva förhandla om sina flygtrafikavtal. Finland förhandlade 2003 med Ryssland, Thailand, Hongkong och Kina om utvecklande av gällande avtal.