Ständig rörelse

När flygplatsen i Rovaniemi planerades inspirerades arkitekterna av att terminalbyggnaden ligger precis på polcirkeln. De studerade fenomenet ingående och lärde sig att polcirkeln ständigt rör sig, i större och mindre svängningar.

”Då föddes idén till ett v-format fyrtio meter långt takfönster, som vi placerade precis där polcirkeln låg när flygplatsen planerades år 1990. Det kommer att ta tiotusentals år innan polcirkeln igen är på precis samma plats”, berättar arkitekt Mikko Heikkinen.

Om tiden och jordklotets rörelser berättar också konstnär Lauri Anttilas verk, där solljuset reflekteras på terminalens golv och på grund av jordens rotation ritar en åtta, det som kallas solens analemma.

Detaljerna som berättar om kosmiska samband mjukar upp byggnaden, där funktionalitet, effektivitet och tydlighet annars är de förhärskande dragen.

”Flygplatsen har ett viktigt logistiskt syfte: passagerarna skall snabbt och säkert kunna förflytta sig från ett fortskaffningsmedel till ett annat. Utrymmena måste på ett flexibelt sätt kunna varieras för olika ändamål. Också till Rovaniemi kommer en mängd charterflyg, flyg från Schengen-området och utanför Schengenområdet, inrikesflyg ... Allt måste fungera så att flygtrafiken löper och passagerarna inte märker några större förändringar.”

Heikkinen kallar därför flygplatsen en apparat med olika dörrar som öppnar och sluter sig, och att rita den var mycket mer krävande än arbetet med exempelvis en vanlig kontorsbyggnad.

”En flygplats är trots allt samtidigt mycket mer än en logistikcentral. Den är en mötesplats för människor, språk och kulturer. Den är en plats för avsked och glada återseenden. Också i det avseendet är flygplatsen i ständig rörelse; den är som en stor scen för avsked och möten.”